Maken och tre andra män på hans jobb har haft en utmaning under hela det här året. Utmaningen gick ut på att tappa 10 kg i vikt till sommaren. Det har gått väldigt bra för allihopa. Alla har, mer eller mindre, tänkt mer på vad de stoppat i sig och sedan fokuserat på träning, promenader osv. I går var det då dags för Fettoklubbens avslutningsfest, vilken tog plats i Bussjö hemma hos ett av paren. Ja, klubbmedlemmarna tog alla med sig sin respektive och det tackar vi för!! :)
Värdparet hade gjort i ordning Bussjöspelen - olika grenar i vilka vi deltog i som par. Jag blev överlycklig när jag såg första grenen - lerduveskytte!!! Åh, så himla kul att få testa på det igen.
Jaså, ni tycker kanske att fokus helst skulle ha varit på patronen och inte på gräset, men man kan inte få allt här i världen ;)
Nu drar jag in på ett sidospår:
Jag tog jägarexamen för många, många år sedan och inför lerduveskjutningen åkte vi ut på landet till en jobbarkompis till maken. Och vi tränade. Jag sköt och sköt. Säkert 200 skott. Och fick kanske 5-6 träffar! På provet skulle man vara tvungen att starta med gevärskolven i höfthöjd, hojta "ja" och sedan lyfta geväret upp mot axeln. Geväret var alldeles för stort för mig. Jag kämpade för att orka få geväret, lägga kolven rätt mot axeln, rikta in geväret mot duvan och skjuta. Jag kan säga att det inte funkade alla gånger. Utan rekylen blev oerhört smärtsam! Ett par dagar senare såg jag ut som om jag varit i slagsmål. Axeln blev gul/blå/lila, så även insidan överarmen.
När provskjutardagen var inne så var jag inte ens nervös. Jag visste ju att jag inte skulle klara det. Jag tänkte att "jag går dit, drar iväg mina skott och sen är det över". För oddsen var ju s a s inte särskilt stora när det var dags för provet som innebar att jag måste träffa minst tre av sex möjliga!! :) Men, när jag väl skulle skjuta så fick jag ett lättare gevär än det jag tidigare skjutit med. Träffade de två första duvorna klockrent! DÅ blev jag nervös, insåg ju att jag bara behövde en träff till för att vara godkänd. Missade nästa duva. Och nästa också. Ett skott kvar. Hojtade "Ja" och duvan flög iväg och "pang" så sköt jag den i tusen bitar!!! Yihaa, så glad jag blev!!! :)
Åter till gårdagen.. Trots att även det här geväret var tungt så lyckades jag skjuta ner flera duvor. Maken gjorde bra ifrån sig också, så vi vann den grenen. Åh, så roligt det var! Nästa gren var nästan lika kul, prickskytte med salongsgevär och tredje grenen luftgevärsskytte. Vi sköt bra även i de grenarna. Men där blev det andra vinnare. Sedan kom grenen "döv leder blind". Jag satt med hörselkåpor(med hög musik i) på en mjölkkärra och maken fick glasögon täckta med eltejp på sig. Och så skulle vi köra en speciell bana. Ni som känner mig vet hur fruktansvärt svårt jag har för höger och vänster. Ja, att SÄGA rätt alltså. Jag pekar alltid rätt, men kan säga tvärtemot. Peka åt höger och säga "vänster". Och eftersom han s a s inte såg ett skit hjälpte det inte ett dugg att peka åt endera hållet. Dock känner han mig så han körde rätt sakta, vilket gav mig tid att riktigt tänka efter vad jag skulle säga så det blev rätt! Och det vann vi stort på. Men största behållningen var verkligen att se alla andra köra sitt race. Vi skrattade så vi grät åt varandras framfarter!! :D
Sen blev det lite golfspel och där gick det inte så bra för maken. Men han tog revansch i spiktävlingen, då jag failade stort! :D Summa summarum, segrare i Bussjöspelenn 2013 blev, trots detta, The Hagmans! Jubel och applåder! :)
Mellan alla dessa deltävlingar satt vi förstås och pratade, sjöng allsånger, lyssnade på roliga historier och åt egenhändigt gjorda pizzor på Ubbe's pizzeria aka bagarstuga.
Vackert dukat bord
Efter nästan tolv timmars umgänge med människor som jag från början inte kände alls, men som jag verkligen hann lära känna och börja tycka om, var det dags för oss alla(utom värdparet förstås)att bege sig hemåt! Vår fina vän Dan ställde upp och någon(nämner inga namn!) sa: Hämtningen är beställd till 24.30!! :D
Idag har vi varit in på stan, köpt lite grejer på Classe Ohlson, ätit en mjukglass och hämtat ut två bänkar som vi köpte i fredags på Åhléns. Dessa har vi satt upp på balkongen för att få plats med fler personer än två därute. Ett nytt, fyrkantigt bord ska fixas samt ett nytt vindskydd för det som hänger där matchar definitivt inte duken! Haha... Och så ska det förstås fixas dit dynor också. Men så här ser det ut för tillfället:
Här har jag suttit hela eftermiddagen och njutit. Hängt på Facebook, skrivit på det här inlägget, läst andras blogginlägg och chattat med Ximena. Det är många grader varmt, men vinden känns definitivt kyligare än den varit de senaste veckorna. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter vara fint väder. Speciellt viktigt är det när skolavslutningen är på tisdag och övriga tar studenten på onsdag! Håll, håll, håll!!!
