Där jag växte upp, i Norrbottens inland, betydde våren att ta sig ut på isen(hemmavid eller uppe i fjällen), antingen med skoter eller skidor, att pimpla, att grilla korv över öppen eld och att sitta i en snödriva på renfällen och lapa sol. Ljuset hade kommit åter efter månader av vinter, som inneburit mörker och kyla!
Nu ska ni få se lite bilder som beskriver hur jag ser på våren.
Här är min pappa med äldsta barnbarnet, som idag är en bra bit över 30! Om jag inte minns fel så tror jag att vi vid det här tillfället är i Stora Sjöfallet, ca 14 mil nordost om Gällivare.
Solen var stark även på gamla dagar. Moster i randig tröja tror jag har zinkpasta på kinderna för att inte bränna sig(eller så hade hon det för att hon redan bränt sig!) Checka in alla deras toppluvor!! :)
Den här bilden på mig gjorde jag kopior av och skickade till alla mina brevvänner utomlands. De tyckte att det var en fantastiskt exotisk bild! Visst har jag en snygg toppluva, jag med! :)
Ett drygt 20 år gammalt foto på min bror Robert och hans son Mattias. Älskar det här kortet! :)
Här en bild på familjen Wennström travandes över isen på älven. Ett par km från hembyn.
Här är jag lite kluven, i dubbel bemärkelse. Både att bara halva jag syns, men också för att jag egentligen alltid varit rädd för att gå på isen. Jag har nämligen en specifik "syn" om varför jag är rädd. Jag går ner igenom isen och glider sedan in under den. Upptäcker dock att jag kan stå på botten med vatten upp till hakan. Jag kan andas och ser himlen genom ett pimpelhål, men jag kan inte ta mig upp genom den kompakta isen ovanför mig. Enligt mina föräldar och andra släktingar så har jag aldrig varit med om något trauma när det gäller is. Så vad kan förklaringen då vara? Att jag dött så i ett tidigare liv? Vem vet?! :)
Anders och pappa njuter av solen
Mamma med coola solbrillor!
Här en bild som är tagen på min mamma, ganska sent på våren. En slänt med barmark, men med snö runtomkring.
Ni som hängt med mig ett tag har säkert sett dessa bilder förut. Men jag ville gestalta vad jag menar med våren och de här bilderna säger så mycket.
Här två bilder till, lite mera nutid. Skidåkning på havet med Agge och Bessie. Underbart!!
Min man är från Värmland och min kollega Pia är från Blekinge och de säger "Snö? På våren? Nä, vår betyder att vitsipporna blommor". Min respons till dem är: "Va? Då är det ju sommar!" :)
Det är ju märkligt hur stor skillnad det är och hur avlångt vårt land egentligen är. Vi på samordningen på jobbet kommer att åka ner till Småland, Skåne och Blekinge på studiebesök i mitten av april. Då hoppas jag ni håller tummarna för att, speciellt helgen, blir fin eftersom vi stannar hos Pias föräldrar och Pia ska få visa mig Blekinge och "hennes" vår! :) Det ser jag jättemycket fram emot!
Bilden lånade jag från fotoakuten.se. Efter resan hoppas jag ha egna vitsippebilder i mitt album! :)
Men.. våren känns dock rätt långt borta, när man idag tittar ut genom fönstret och ser detta:
Hoppas alla tar det försiktigt i trafiken idag, jag är så glad att jag inte behöver ut och köra bil nu. Jag är också glad över att ha tak över huvudet och massor med inomhussaker att göra! :) Ta hand om er alla fina därute!
